Kurs kompendium

Hoven – mjuka vävnader med hårt skal
Hoven är en märklig konstruktion. I grund och botten motsvarar den hundens klo eller vår nagel. Ytligt sett är hoven en hård och ganska oeftergivlig ”kapsel” som täcker hästens tåspets. Hoven är just den punkt som hos hästen tar upp hela belastningen vid kontakten med marken.
För att den viktiga stötdämpningen mellan fot och mark skall fungera måste hästen ha en normalt formad och frisk hov. Och det kräver regelbunden och rätt utförd hovvård.
Hoven växer hela tiden
Även om den hovens yttre består av ”död” vävnad på samma sätt som vår nagel så nybildas även hoven och växer till hela tiden. Och hovens hornkapsel sitter starkt fästad till underliggande läderhud från vilken det nya hornet bildas.
Just anslutningen mellan hornkapseln (den hårda delen av hoven) och läderhuden, eller ”kötthoven” som man säger, är en känslig del av hoven. Det är till exempel här de mest förödande effekterna av ett fånganfall uppträder.
Skador i läderhuden kan också leda till störningar i hornbildningen med försämrad hovkvalitet som följd. Det räcker med förändringar i foderstaten eller en tids sjukdom för att resultatet skall kunna avläsas i hornets utseende som ett tvärgående band parallellt med kronranden.
Många blodkärl i hoven
Läderhuden är mycket rikligt försedd med blodkärl och nerver. Om en inflammation uppträder i läderhuden och man får en svullnad så håller hornkapseln emot. Och på insidan – under läderhuden – ligger hovbenet och håller emot på samma sätt. Följden blir ”högt tryck” och kraftig smärta.


Hoven är ytterst omgiven av vägghornet, som består av olika hornlager som växer ut från kronvulsten i kronranden. Hovens undersida är täckt med ett mjukare horn, sulhornet. I strålen finns ett speciellt elastiskt horn som kallas strålhorn. Strålen har tillsammans med elastiska putan en stötdämpande funktion. På hovens baksida finns ballarna och mellan dessa ballgropen.
I hovens djupare delar ligger hovbenet. Hovbenets sida är parallell med vägghornet. Kronbenet ledar i hovleden mot hovbenet. På hovbenets undersida fäster djupa böjsenan. Mellan djupa böjsenan och strålbenet finns ett ledvätskefyllt hålrum, strålbensbursan. På hovbenets främre övre utskott fäster långa tåsträckarens sena.


Hoven delas in i tre delar; tå-, sido– och traktdelarna. Hovens vägghorn bildar en hård och slitstark yttre del, bärranden. Denna består av ett yttre mörkfärgat vägghorn och ett inre ljusare horn som kallasvita linjen.
Innanför denna ses lamellranden vilken utgörs av horn som är ordnat i parallella lameller. I traktdelen bildar bärranden en vinkel inåt-framåt. Detta område kallas hörnstödet. Största delen av hovens undersida utgörs av sulan.
I hovens bakre mittre del finns den triangelformade strålen. Denna är på sidorna omgiven av sidostrålfårorna och i mitten delad av mittstrålfåran. Strålen övergår bakåt-uppåt i ballarna vars horn är tunt och mjukt.

Tån är partiet från kotleden och nedåt. Hästen är en tåspetsgångare som alltså står och går på på den yttersta tåspetsen.
Nedanför karpalleden på frambenet och hasleden på bakbenet finns skenbenet. På skenbenets bakre in- och utsida finns de smala griffelbenen. Skenbenet ledar neråt i kotleden mot kotbenet. I kotledens bakre del finns två triangelformade ben, kotsenbenen. Dessa ger kotleden ett bakre stöd och är även viktiga fästpunkter för gaffelbandet. Kotbenet ledar i kronleden mot kronbenet, som i sin tur i hovleden ledar mot hovbenet. På hovledens baksida finns ett mindre ben, strålbenet, som fördelar trycket från djupa böjsenan som fäster på hovbenets undersida

Tådelen utsätts för mycket stora belastningar när hästen travar eller galopperar i tävlingsfart. Benets nedre delar är därför uppbyggda med en välutvecklad sen- och ligamentapparat. Största delen av belastningen sker på benets baksida.
Från karpalledens baksida ner till kotsenbenen sträcker sig gaffelbandet. Detta fortsätter från kotsenbenen framåt – neråt i gaffelbandsgrenarna, en på insidan och en på utsidan. Dessa fäster sedan tillsammans med långa tåsträckaren på kot-, kron- och hovbenen. Lederna är på sidorna stabiliserade av sidoligament. Från kotledens bakkant till kronbenet sträcker sig det nedre gaffelbandet.
På skenbenets baksida ligger de två böjsenorna. Den djupa böjsenan har sitt ursprung i den djupa böjarmuskeln och slutar i sitt fäste på hovbenets undersida. Vid kotleden ligger djupa böjsenan tillsammans med ytliga böjsenan i kotsenskidan. Ytliga böjsenan har också sitt ursprung i en muskel högre upp på benets baksida och fäster på kot- och kronbenen. I kotledsområdet hålls dessa senor i läge av olika ligament. Ett av dessa är det tvärgående annularligamentet.

 I tådelen finns flera ledvätskefyllda hålrum. De har som funktion att på vissa utsatta ställen smörja, fördela trycket och verka stötdämpande.
Kotledens ledficka finns mellan skenbenet och gaffelbandet. Även på framsidan av leden bildar ledkapseln en ficka uppåt. Denna blir dock märkbar först när leden är kraftigt utfylld med ledvätska. Kronledens ledhåla är begränsad av en stram ledkapsel och kraftiga ligament. Hovledens ledkapsel kan kännas på framsidan i kronranden på var sida om fästet till den långa tåsträckaren. I hovledens bakkant är strålbenet beläget. Mellan djupa böjsenan och strålbenet finns strålbensbursan. Denna fördelar trycket mellan senan och strålbenet. På kotledens baksida går djupa och ytliga böjsenorna tillsammans i kotsenskidan.
 Tådelen är rikligt försörjd med blodkärl. Artären tillför hoven det syrerika blodet medan venen transporterar det syrefattiga blodet åter mot hjärtat. I höjd med kotsenbenen går kärlen ytligt vilket gör det möjligt att här kontrollera hästens puls till hoven.

Tådelens större nerver är lokaliserade till benets bakre in- och utsida. I höjd med kotsenbenen kan nerven kännas under huden.
 

 
Text och bild från Björn Sandgren: Hästens Anatomi, Svensk Travsport.
Redigering Göran Dalin, SLU   2014-01-29

Hovens funktion
Den ska vara stötdämpare, halkskydd, bära vikt, pumpa blodet och tåla nötning.
Stötdämpare:  Hovarna fungerar som hästens stötdämpnings organ, en stor del av belastningen tas upp av hovväggen, ca 60 %. Därför är det mycket viktigt att den är stark och hel.
Strålen tar en del av den funktionen också, ovanför den är elastiska putan även den tar en stor del.
 
Halkskydd: Hovarna är hästens skydd mot hälta, därför kan broddar komma lägligt på vintern. Även barfota boots finns med broddar. En häst som är van att går barfota kan i regel klarar sig rätt bra utan skor.

 
Bära hästen framåt. 
Hovarna för hästen framåt och är många gånger avgörande för hästens överlevnad. Om hovarna är dåliga kan hästen inte fly eller springa.

 
Pumpa blodet.
Hovarna hjälper till att pumpa blodet tillbaka, upp genom senor och ligament.  Här talar man om den mycket viktiga hovmekanismen, det är den när hoven delar sig och strålen kommer ner i marken och kan pumpa tillbaka blodet.
När hästen trampar ner foten ska helst strålen få ett mottryck av marken. Den elastiska putan, som ligger innanför strålen och ser ut ungefär som en tvättsvamp, trycks ihop och blodet pumpas ut. Samtidigt vidgas hoven av trycket, mest bak i trakten.
Hovmekanismen med "blodpumpen" är alltså beroende av att hästen rör sig. Dessutom är det viktigt att hästen skos på ett sådant sätt att pumpandet fortfarande fungerar.

 
Tåla nötning.
Hoven behöver vara stark och av god kvalité för att klara den nötning som vi utsätter den för. Annars krävs beslag av någon sort. Regelbunden god hovvård krävs också.

 
Belastningen av hoven  
Belastningen av hoven påverkar hur den växer, belastningen påverkas även av hur benställningen är. Och hur ofta den verkas. Den delen av hoven som belastas mest blir mera solid och växer oftast mera. Den delen som belastas mindre blir aningen mindre.

                                                        
Hov i balans/obalans     
Är hoven i balans så växer hoven mera liktidigt. Om hästen är skadad eller i obalans kan den relativt fort ses på hovarna. Avlastar hästen en hov så syns det på en annan hov. Är hästen skadad höger fram så syns det på vänster bak och inom en kort tid även på vänster fram, pga den ökade belastningen.


                                                    
Vanliga åkommor

 
Hålvägg: Förekommer oftare när hästen är utan skor. Grus och sten kryper upp i vitalinjen, mjukare. Och gräver sig upp och separerar kötthoven från hovväggen. Om hästen har eller har haft fång ocgh lamellranden är utvidgad, är det risk att grus kryper upp där också.
Åtgärd: Gräv ut all sand och grus, vidga hålet, gör rent, öppna upp så syre kommer in. Gör rent med en stålborste och ett ”spik-verktyg” .
Hästen oftast varm och puls. Även hälta kan ofta påvisas.
 
Hovböld:  Om bölden sitter på ett ställe som märks så är hästen ofta blockhalt, varm och ibland gallig på det benet.  Behöver öppnas upp av godkänd hovslagare eller veterinär.   Är en var ansamling som trycker på och gör mycket ont. Luktar illa. Kan leta sig ut själv utan att man märker det, då uppstår ett 2 cm vägrätt dike på hoven.
 
Röta: Svart ”glegg” som luktar illa, kan ge hälta . Orsakar obehag. Behöver göras rent och strålen skär man ren med en hovkniv.
Orsakas av bakterier.  Förekommer även i bär randen. Vanligare vid långvarig väta eller box som mockats dåligt. Hovkvaliten spelar också in.
 
 
Fång: Orsakas oftast av foder, för mycket eller felaktig.
Fång är en inflammation i lammellagret i hästens hovar. Vid fång sker en nedbrytning av de inre stödjande lamellerna i hoven, mellan hovväggen och hovbenet. Den normala tillförseln av blod till lamellerna störs och tillståndet orsakar svår smärta i hästens hovar.
När lamellerna skadas kan hovbenet rotera och/eller sänkas, vilket skapar ett tryck mot sulan. I värsta fall kan hovbenet penetrera (tryckas ut genom) sulan.
Varför får hästen fång?
Det tycks finnas många olika orsaker till att hästen får fång. Trots att sjukdomen har varit känd ända sedan 1700-talet och flera forskningsprojekt har genomförts kvarstår många frågetecken varför den uppstår.
Faktorer som ökar risken för fång
Hästen går på för kraftigt bete, t ex på våren eller början av hösten.
Hästen har fått i sig för mycket kraftfoder, främst kolhydrater.
Metabolisk stress, t ex efter överhettning.
Livmoderinflammation, t ex efter kvarbliven efterbörd.
Förgiftning efter konsumtion av vissa växter eller svampar.
Läkemedelsbetingad fång utlöst av t ex kortison.
Underliggande sjukdomar som EMS eller PPID (Cushings syndrom).
Kraftig belastning på hovarna vid mycket arbete på hårt underlag.
Allvarliga sjukdomstillstånd.

Symptom på fång
Hur tydliga symptomen är, beror på vilken smärta hästen känner. I regel har den mest ont i framhovarna och visar en stapplig gång, framför allt när den ska vända på hårda underlag.
Ett tydligt symptom på fång är när hästen växlar vikt mellan frambenen. En typisk fångställning är när hästen står med frambenen långt framför sig och försöker lägga mer vikt på sina bakben. Hästar som har mycket smärta vill kanske inte stå alls utan ligger ner.
Tidigare tecken är hård nacke, ”fett-limpor” på varsin sida om svansen, just ovanför, galliga ben, varma hovar. Hälta på böjt spår.
Om man ska få ordning på fången så måste en kompetent godkänd hovslagare tillkallas, och veterinär för smärtstillande. Hästen behöver även special skor för att minimera smärtan. Samt stå på mjukt underlag.

 
Varför man skor och/eller verkar.        
Främst för att skydda hoven men även föra att kunna använda hästen till det vi människor vill. Redan romarna skodde sina hästar, med sandaler.

                                
Hästens foder o miljö      
Det påverkar hovarna väldigt mycket, dåligt foder kan leda till dåliga hovar, dåligt skodd häst ger dåliga hovar. Även rörelse är otroligt viktigt, för utan bra blodcirkulation så växer inte hovarna så bra.    

                                                 
Vad behövs för att kunna hålla efter hovarna själv, mellan hovslagar besöken?
En stålborste
En rasp
En hovkniv
Ett ”spik-verktyg”.                                                    
                                                                          

Källor:
Hippsson.se
Hästsverige.se
SLU
Hovslagarföreningen
 

Tappsko berättelsen, så här kan man göra.

Så här gör man: En liten berättelse

Tappsko historien.

1: Slå upp sömmarna med upphuggaren och klubban. Akta händerna. Slå så att sömmarna ligger upp, parallellt mot hov väggen.
2. Ta bräck tången, och bräck från översta sömmen, mot trakten. Bräck mot tån. Innåt mot mitten. Om svårt, plocka en söm i taget. På motsatt sida.   Akta hovväggen.
3. Slå den skeva tappskon rak mot städet med släggan.
4. Raspa/slipa hoven plan med raspen.
5. Ansa strålen med hovkniven, så inte skon ligger mot den.
6. Passa skon mot hoven, inte tvärt om.
7. När skon passar, den ska ligga utanför från sista sömhålet. Tänk på hovmekanismen.
8. Slå i söm, men markeringen på sömmen mot strålen, annars går sömmen in i hoven.
9. Sömmen ska komma ut ca 1/3 upp på hovväggen.
10. Klipp av sömmarna. Minst 3 på varje sida.
11. ta raspens hörn och slipa under sömmarna.
12. Smid ner söm huvudet.
13. Ta nittången och tryck ner och emot söm huvudet.
14. Håll ”klumpen” mot söm skallarna och slå på sömmen, INTE mot hovväggen.
15. Slipa sömmarna , så du inte gör illa handen , när du ska kratsa hoven sedan